En reflektion om hästbloggar (och andra saker).
En annan sak som också slår mig är hur folk gärna härmar andra bloggare. Detta gäller såklart inte bara hästbloggarna. Men ofta är det en bloggare som kommer på en bra idé och vips så har flera andra bloggat om exakt samma sak och gärna med samma ord som den "förstabloggaren" redan har skrivit. Kan folk inte komma på något eget att skriva? Har ni också märkt samma sak?
Man lägger också märke till de som gärna härmar en och dåbehöver det inte bara vara på bloggen utan även i verkliga livet. Ibland är det nästan lite otäckt hur folk kan härma saker man gör eller säger. Kan inte folk bara vara sig själva utan att behöva låtsas vara någon annan?
Matilda skrev ett bra inlägg för et tag sedan om hur många ryttare identifierar sig med hur mycket saker och pengar de har (alltså oftast är det hur mycket pengar deras föräldrar har). De är mycket läsvärt och jag rekommenderar er att läsa det.
Detta fenomen träffar man på i stort sett varje dag och det är bara tragiskt.
En annan sak som också är liknande det jag har skrivit innan är hur många det var som ifrågasatte att jag hade skrivit en bok. När jag fick den utgiven hade jag vissa kompisar som inte ens gratulerade mig eller sa ett ord om det. Vad grundar sig sådant beteende i? Är det avundsjuka eller vad beror det på? Kan man inte ens förmå sig att säga grattis utan man låtsas hellre som om det regnar. Nu är inte jag beroende av en massa uppskattning på vad jag gör men det tog ändå ca tre år att skriva boken och ett grattis hade ju varit trevligt. Jag har några vänner som har bett att få boken eller så har de köpt den. Det uppskattas verkligen ska ni veta!! Då känner jag att de glädjs med mig och inget annat.
Samma sak är det om det går bra för någon med hästarna. Då är det inte ofta det sägs grattis utan då har ryttaren oftast köpt sig en hoppmaskin som denne ryttare sedan ska rida sönder...känner ni igen det?
När det går bra för mina vänner glädjs jag åt deras framgångar och önskar dem all lycka.
Nåväl....nu ska jag inte tjata mer om detta men det är tankar man har såhär på kvällskvisten.
Rids sönder?
Måste vara dålig va?
Bortskämd och odräglig?
+
Tävla lydnad med den där? Ha!
Ja man förundras!
Dessutom tycker jag att det var självklart att köpa din bok! Det är ju sånt man gör för sina kompisar, konstigt annars.
Det är bara att inte bry sig, vi vet ju själva vad vi har eller vad vi kan. Å egentligen är det ju så att vi vet att vi är bäst också, eller hur?
KRAAAAAM
Å du, din bok, den vill jag gärna ha::))
Ja, ibland så undrar man! Nu ska det bli spännande att se hur många som kommer skriva om den nya ryttaren till Totilas!! Det roliga är att folk skriver inte om sin åsikt utan om bara nyheten. Om jag skulle blogga om t.ex. den nya ryttaren och Totilas, ja då skriver jag om det från MIN synvinkel och hur vida jag ser på det och tror. Lika så när jag skrev om när han såldes och jag läste en artikeln om detta som var på engelska. Då skriver jag inte bara "Totials är såld" För det har alla andra miljoner H-bloggar skrivit, Då fokuserar jag på att skriva om det återigen från min synvinkel och om hur personer har reagerat över detta....
Men sedan kan man aldrig undgå att inga bloggare/skor skriver om samma sak. Det viktigaste som jag tycker är att hålla sig till sin blogg som man själv skriver och inte bara kopiera från andra!
Ett bra inlägg i alla fall, sorry för den eviga kommentaren haha!
Besök gärna min blogg på
www.moscoo.blogg.se
Och gillar du min blogg, varför inte lägga till den på bloglovin ?
Take care:)
Gud vad tråkigt att dina vänner inte kunde glädjas med dig åt din bok. För det är väl det man har vänner till.
Det här med bloggandet är svårt. Man blir inspirerad av att läsa andras bloggar och ibland tar man till sig av tips som de länkar till. Men jag försöker att hålla mina bloggar personliga och strunta i hur andra skriver eller vad de skriver om. Tycker att min hundblogg är personlig men min egen blogg är svår tycker jag. Den blir lätt tråkigt vardaglig. Blir lite avis när jag läser andras som är bra. Men någon dag kanske jag hittar min egen stil där med som jag trivs med. För jag kan ju inte bli någon annan än den jag är.
Det är så himla tråkigt med kompisar som inte äns kan glädjas åt att det går bra eller som du säger kan säga grattis.
Själv säger jag grattis och vad kul när kompisar får jobb eller att det går bra för dem. Men fan inte kan de säga grattis till mej eller något.
Den personen som jag red med mycket innan hon kan inte äns rida med mej längre för jag har helt plötsligt fått för mycket som en ny hästransport och nya fönster och ny dyr ponny till min dotter.
Hon har inte äns sagt kul med en ny transport eller något. Det enda hon gör nu är att undviker mej och knappt kan hon svara i telefonen. Är det normalt, men det är typiskt svenska folk att inte kunna glädjas åt andra.
Eller som en del säger varför fick du en hästransport du tävlar ju inte äns....
Kul att du har skrivit en bok, men det var den boken du lottade ut en gång va? =)
